Anselm Kiefer på Louisiana

kiefer2När Anselm Kiefer något försenad anländer till pressträffen på Louisiana Museum flockas fotograferna runt honom som han vore en Hollywoodstjärna. Kiefer är ett av de stora namnen på den internationella konsthimlen och en retrospektiv utställning med Kiefer kan knappas misslyckas, även om curatorn Anders Kold framhäver att det inte är en retrospektiv utställning i vanlig mening eftersom Kiefers konstnärskap ska ses som en helhet där trådarna och delarna från de olika perioderna hela tiden vävs in i varandra som en gemensam berättelse. Den stora frågan är väl snarare om Louisiana lyckats skapa något nytt och intressant som inte redan har visats när det gäller Kiefer. Jag tycker att man har har lyckats genom att erbjuda besökarna något nytt både i början och i slutet av utställningen, och i mitten har man behållit den stabila kärnan med de stora välkända målningarna.

Till utställningen på Louisiana har Kiefer producerat några nya målningar. ”Den sovande dalen” och Ӂkallan av den stora Björnen” från 2010 återfinns i början av utställningen. Det är stora landskap, som liknar vinterklädda vinodlingar med sina raka linjer mot horisonten. Det som skiljer de nya landskapen från de äldre är färgskalan som är något ljusare och går i vitt och grått. Skulpturen ”Solskeppet” i det första utställningsrummet är också ny. Motivet med de vissna solrosorna känner man förstås igen från tidigare verk av Kiefer, som målningen ”Sol Invictus” från 1995. Målningen finns också med i utställningen och består av en jättelik vissen solros som  regnar solrosfrön över en man som ligger och sover, eller som kanske rent utav är död, vid blommans rot. I skulpturen ”Solskeppet” återkommer de vissna solrosorna, de har i skulpturen klättrar ut ur de vita lådor som ligger staplade på varandra. Lådorna påminner om ett arkiv där frö- och växtprover lagras för framtida behov och forskning, men det är precis som om naturen höll på att fly från arkivet eller växa ut ur klassificeringssystemet. Naturen återerövrar sin vildhet genom sin starka växtkraft.

I början av 70-talet när Kiefer började sin konstnärliga karriär arbetade han mycket med konstnärsböcker. Ett stort urval av dessa böcker visas nu för första gången i Skandinavien. Att de sällan visas beror delvis på att de ingår i konstnärens privata samling. Redan i dessa tidiga verk finner man mycket av det som man har kommit att förknippa med Kiefers konstnärskap, blandningen av olika material, den svart-vit-grå färgskalan, organiska material som frön och blommor som infogas i verken, och de tredimensionella ytor som Kiefer bygger upp genom genom att infoga verkliga föremål som en sax eller spruta i böckerna. 

kiefer3Under 70-talet skapade Kiefer också serien ”Heroisches Sinnbild”, målningar i ljusa färger, med teatrala karaktärer där en man som gör Hitlerhälsningen återkommer på många bilder. Verken är inte direkt någon höjdare i hans karriär, och man får vara glad att han fortsatte att utveckla sitt måleri till den form som vi idag förknippar med Kiefer. I utställningen hittar vi naturligtvis många kända verk vars bildspråk är så typiskt för Kiefer, som ”Wohin wir uns wenden im Gewitter der Rosen, ist die nacht mit Dornen erhellt” (1998), där diktstrofen som är verkets titel också finns med i landskapet. Ett landskap med en äng fylld med rosor där Kiefer har använt sig av riktig taggtråd i målningen för att återskapa rosornas taggiga buskar. I verket”Für Paul Celan” hittar vi ännu ett landskap med rader av stolpar som påminner om träd som brutits av i midjehöjd, och längst fram i målningen hänger en vit sliten trädgårsdstol med en famn torra kvistar på sitsen. Att kombinera målningar med riktiga objekt som en stol eller kläder för att skapa en tredimensionell rumslighet är något som Robert Rauschenberg introducerade på 60-talet. Men att blanda in halm och solrosfrön och annat organiskt material i måleriet har blivit Kiefers speciella signum. När man ser Kiefers landskap kan man inte låta bli att undra om han brukar tillbringa vintrarna på den skånska slätten som också kännetecknas av de mörka, platta landskap. Hos Kiefer kan man nästan känna doften av höstens fuktiga lerjord i näsan och den strukturerade ytan i målningarna skulle man nätan vilja gräva ner fingrarna i.

Det går förstås inte att prata om Kiefers konstnärskap utan att nämna blyet som är en så viktig beståndsdel i hans konst. Blyet som har så många egenskaper från en giftig metall, till skydd mot radioaktiv strålning, blyet som varit en viktig ingrediens i äldre tiders färgtillverkning och så klart alkemisternas dröm om att förvandla bly till guld. I utställningen återfinns naturligtvis blyplanet ”Jason” som tillhör Louisiana egna samlingar. Annars ingår blyet främst i Kiefers målningar. Det grå blyet smälter färgmässigt in i Kiefers måleri och bli en symbolisk länk tillbaka i historien, men samtidigt är det en metall som bevarar och skyddar historien och berättelserna för framtiden. Den tyska historien och myterna är alltid närvarande i Kiefers bildvärld och går som en röd tråd i hans konstnärskap. På så sätt kan man se utställningens som kapitel i en bok där Kiefer väver samman en större bildväv än vad de enskilda verken var för sig förmedlar. Utställningen på Louisiana visar tydligt att Kiefer fortfarande är en av mest intressantaste konstnärerna i vår samtid, och att han dessutom är en fascinerande berättare.

Adress: Gl. Strandvej 13, Humlebæk
Utställningen pågår under perioden 10/9 – 9/1 2011

Mathias Jansson (text), Louisiana (foto)

Bookmark and Share