Elaster

I utställningen Elaster möts verk av konstnärerna Liva Isakson Lundin och Joakim Heidvall. Konstnärerna är aktuella med varsitt verk till SAK:s konstlotteri 2017 (visas i Galleri Öst) och presenterar här i Galleri Väst, verk i större skala som inte ingår i lotteriet. I år då SAK fyller 185 år sedan grundandet prövar vi en ny idé genom att sammanföra två aktuella konstnärskap i en dialog parallellt med de 120 konstverk av 22 konstnärer som kan vinnas i granngalleriet.

 

Liva Isakson Lundins nya skulpturer med den gemensamma titeln Peel, Shear,Tensile befinner sig i en balansakt där glaset och silikonet utmanar varandra i en dragkamp. Materialens förmågor att hålla varandra på plats i en ömsesidig utmaning spelar också med det rum där de är placerade. Glasskivorna är upprättade i ett motsatsförhållande. En intar horisontalläge, en annan vågar sig på att luta sig bakåt eller framåt med övertygelsen om att den hinna av silikon som verkar styra balansakten inte ska släppa sin fästpunkt. Skulpturens beståndsdelar är osäkrade, tvivlet om hållbarheten är överhängande och samtidigt öppnar de upp för en dialog om rörelse kontra stillhet, ljus mot mörker och alla nyanser däremellan med Joakim Heidvalls svit målningar Korona.

 

Titeln Korona är hämtad från det ljusfenomen där solens yttersta atmosfär blir synlig – som en glimrande kant runt solen – men bara möjlig att se när solförmörkelsen är ett faktum. Totalt mörker erbjuder här en strimma ljus, en annan slags balansakt mellan rörelse och frusna ögonblick. Kropparnas rörelsemönster är hämtade från Berlins klubbliv så som stroboskopljuset tillåter sekundkorta intryck av material och kroppar i snabba sekvenser. I måleriet är det en ögonblicksskildring av en fryst dansrörelse, men kjolarna verkar ha hamnat i limbo och svävar i en tyngdlöst rymd.

 

Gemensamt för både måleri och skulptur är töjbarheten, visuellt och symboliskt.  Bristningsgränserna utmanas både inom konstnärernas respektive motiv och materialval men också sinsemellan, där den mjukare rörelsen i måleriet utmanas av mötet med de hårda akterna i glas. På ett sätt framstår Heidvalls dansande svit i solförmörkelsens tecken som mer av en ihållande rörelse medan Isakson Lundins skultpurer skulle kunna vara tillfälligt upplysta, där balansakten vid denna tidpunkt befinner sig i ett visst läge. Nästa gång ljuset når skulpturen kan glasets och silikonets maktförhållande ha förskjutits.

 

Elaster är lättrörliga polymerer som finns i material med stor expansionsförmåga och vars ursprungliga dimensioner återfås när belastningen upphör. Både i Heidvalls dansande textilier och i Isakson Lundins mer återhållsamma rörelsemönster i skulpturerna finns ännu möjligheter att utmana denna bristningsgräns i materialens och motivens töjbarhet.

 

Jennie Fahlström, intendent SAK

———————

 

Liva Isakson Lundin är född 1990 i Stockholm. Hon bor och arbetar i Stockholm och är utbildad vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 2011–2016.

 

Joakim Heidvall är född 1979 i Stockholm. Han delar sin tid mellan Berlin och Stockholm och är utbildad vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 2002–2007

 

                                                                                                                Tack till:

 

 

 transart_logo

 virvel_original-1