En majoritet av Konstföreningens styrelse utgörs av Konstakademiens professorer och ledamöter, inte minst den mångårige sekreteraren arkitekten Axel Nyström, och ordföranden Michael Gustaf Ankarsvärd, själv en framstående litograf och tecknare med dokumentation av svenska landskap och kulturminnen på sin repertoar. Förhållandet mellan de båda institutionerna präglas i allmänhet av hänsyn och kompromissvilja. Konstföreningens lokaler i Arvfurstens palats måste ibland upplåtas till Akademiens och de sedvanliga lördagssammankomsterna ställas in, ibland under ett par månader. Det tål att tänka på att det är kronprinsen, senare kung Oskar I, som innehar Arvfurstens palats. Men när Konstföreningen startar 1832 är hans söner fortfarande barn och bildar inga egna hushåll, varför lokalerna kan användas till annat. Skall noteras att Oskar som kronprins även är Konstakademiens kansler, dvs. den som från kungahusets sida har kontakt med och inflytande över dess verksamhet. Efter att han  blivit kung 1844 övertar hans nästäldste son prins Gustaf – sångarprinsen – kanslersrollen, men denne dör i tuberkulos redan 1852 och kommer därför inte att hinna sätta sin prägel på verksamheten.

Konstakademien ordnar varje år en tävling för de äldre eleverna där de får ett bestämt ämne som professorerna anser lämpligt för måleri respektive skulptur. Första pris är Kunglig medalj i guld och chans att konkurrera om ett större stipendium för studier i Paris och Rom, senare under 1800-talet även i Düsseldorf eller München. Efter franskt akademiskt mönster är ämnena främst historiska och hämtade från antik myt, från Bibeln eller Sveriges historia. Från 1850-talet förekommer även landskapsteman.

Emellanåt visas sådana tävlingsämnen även i Konstföreningen. Och flera av dem köps också till det årliga konstlotteriet. Redan 1832 köps Gustaf Brusewitz Alexander den store överlämnar sin älskarinna Campaspe att tjäna som modell för målaren Apelles, ett motiv från den romerske författaren Plinius d.ä. Troligen hade målningen litet format men ändå tycks inköpspriset på 25 riksdaler Banco vara snålt tilltaget. Noteras att den som vann den i lotteriet var historieprofessorn och författaren Erik Gustaf Geijer i Uppsala!

Priset har ökat något när Föreningen 1835 köper Pehr Wickenbergs Eva begråter Abel för 83 riksdaler & 16 shilling Banco.

Fler tävlingsämnen förvärvas efterhand, särskilt på 1840-talet. 1845 köps tre varianter av ämnet Moses beskyddar Reguels döttrar, målade av Carl Staaff, Nils Jakob Blommér och Nils Andersson. Det är en ny generation ordentliga akademielever som fullgör sina ”skoluppgifter” innan de så småningom hittar sina respektive specialområden – porträtt, nordisk folktro och landskap med kor.

Samma elever får 1846 sälja sina respektive versioner av tävlingsämnet Heimdal överlämnar smycket Brising till Freja. Och 1847 är det dags igen för gruppen, nu utökad med Lorentz August Lindholm. Årets tema var Virgilius läser Eneiden för kejsar Augustus och dess syster Octavia.

Som synes pendlade Konstakademiens historiska tävlingsämnen mellan motiv från Bibeln, Antiken och Nordisk mytologi. År 1836 avviker ämnet dock från traditionen, men Konstföreningen köper likväl Carl Staaffs ”Ferdinand Cortez brännande sin flotta”. Idag kan det tyckas märkligt med ett tema från Spaniens kolonisering av Sydamerika. Men då sågs det lite ogenomtänkt som ett exempel på spridning av civilisation på en okänd kontinent. Och den franskfödde kung Karl XIV Johan hade också dragit paralleller med sin egen entré i det nordliga Sverige, även om den skett utan våld.